Den socialdemokratiska partikongressen inleds imorgon lördag. Det är sedvanligt stora förväntningar, såväl interna men också från allmänheten. När socialdemokratin samlas till kongress riktas merparten av ögonen dit – det ger socialdemokratin ett oerhört starkt verktyg för att forma samhället. Jag har för avsikt att göra ett nedslag kopplat till en av många viktiga frågor som kongressen är tänkt att behandla – den rörande de religiösa friskolornas vara eller icke vara.

De religiösa friskolorna har periodvis varit på tapeten – och är det i högsta grad för tillfället. TV4:s Kalla fakta visade nyligen en granskning av en religiös friskola i Vällingby där eleverna delades upp med avseende av kön på skolbussen. Samma skola har tidigare fått kritik för könsuppdelad idrottsundervisning. År 2012 granskade samma program Plymouthbrödernas friskola, i småländska Hylte. I korta drag är Plymouthbröderna en mycket sluten internationell kristen rörelse med cirka 400 medlemmar i Sverige. De äter inte tillsammans med andra, gifter sig bara inom rörelsen och bland annat är TV, radio och föreningsliv inte tillåtet. Granskningen visade bland annat i detalj hur, det som är självklara inslag i vanliga skolor, medvetet undanhölls eleverna.

Ytterligare ett exempel hämtas från en studie från Göteborgs universitet (2006), där det exempelvis framgår att 98 procent av personalen på en katolsk kyrka i Göteborgsområdet är troende och hela tiden, i den vardagliga undervisningen, påminner och betonar den katolska kyrkans syn på användande av preventivmedel, abort och äktenskap. En av de rektorer som intervjuas, vittnar om det som för oss andra torde vara det självklara problemet – att det inte går att bedriva icke-konfessionell undervisning i en religiös friskola. Det sistnämnda torde vara tämligen självklart kopplat till de skrivningar som rådande läroplan innehåller kopplat till en allsidig objektiv undervisning, med respekt för religionsfriheten och elevernas individuella rätt att utöva sin religion.

I kontrast till ovanstående vill jag bestämt hävda att undervisningen ska vara objektiv och utgå ifrån vetenskap. Vi ska ha en skola som motverkar diskriminering mellan könen. Det vi har sett hittills, kopplat till de exempel som lyfts fram ovan, är något som inte kan accepteras. Grogrunden till det uppkomna problemet är en oerhört naiv borgerlighet; med andra ord, en icke genomtänkt skolpolitik signerad den tidigare moderatledda regeringen. Borgerligheten släppte in marknaden, vilket banande väg för de vinstdrivande skolorna – de religiösa allt som oftast däribland. Skolpolitiken är idag alldeles för slapp – åtgärder krävs, med tydliga lagtexter, som statuerar att exponering för religiösa inslag ska vara absolut objektiv och endast tillåtas inom ramen för ordinarie religionsundervisning. Inget annat!

Socialdemokratin går emellertid inte heller fri från kritik. Man har vid tidigare regeringsperioder haft frågan på agendan utan att fullfölja rakt igenom. Dock, Jan Björklund (L) bär trots allt den största skulden – det var han som banade väg för de vinstdrivande skolorna och de tveksamma lagtexter vi idag dras med. Men jag tror mig se ett ljus i tunneln. Civilminister Ardalan Shekarabi (S) uttrycker i Aftonbladet att ”Svensk skola ska vara fri från religiösa inslag” – det i sin tur ger goda förhoppningar kopplat till det faktum att socialdemokratin nu samlas för kongress. Lagstiftningen behöver sannerligen förtydligas och jag utgår från att kongressen fastslår principen att skolan ska vara en fristad från religiös påverkan. Skattepengar ska inte gå till att påtvinga barn en religös uppfattning. Svensk skola ska integrera – inte segregera! 

Henrik Andersson

Annonser