”Politik är att vilja” sade en viss herre en gång. Fortsätter man citatet så löd det ungefär såhär: ”Politik är att vilja förändringen”. Där slog han huvudet på spiken, Olof Palme. Men politik är minst lika mycket att prioritera, vilket sällan är så enkelt som man kan tro. Den senaste tidens utspel, en del kopplade till budgetarbetet, har belyst just det – hur viktigt det är att göra välavvägda prioriteringar som tar Sverige välrustat in i framtiden.

I min vardag möter jag ofta människor som hävdar att det inte skulle göra någon skillnad beroende på om man röstar på borgerligheten eller socialdemokratin när det vankas val. Personligen vet jag att så visst är fallet, men problemet är uppenbart – skillnaderna utåt sett belyses i alldeles för liten grad. Belyser vi inte de ideologiska skiljelinjerna betydligt bättre så befäster sig resonemang i paritet med det ovan nämnt allt starkare. Den utvecklingen är oerhört alarmerande, inte minst för socialdemokratin vars behov att flytta fram positionerna är större än på väldigt länge.

Just med anledning av ovanstående så gläder jag mig oerhört åt att den svenska modellen har kommit att debatteras flitigt den senaste tiden. Nu har vi chansen att visa på de stora ideologiska skillnaderna, nu är vi på socialdemokratins hemmaplan. Högern med Moderaterna i spetsen brukar hävda att deras politik ”syftar till att bevara och stärka den svenska modellen”. Citatet är det inget fel på, snarare tvärtom – dock är problemet att det enbart visat sig vara tomt prat. När regeringen med finansminister Magdalena Andersson i spetsen levererar skarpa förslag för att komma åt skattesmitarna, som undanhåller skatteintäkter och på så sätt urholkar vår gemensamma välfärd, så presenterar Moderaterna förslag om ”oannonserade hembesök” hos personer med försörjningsstöd för att utesluta att det fuskas. Passade analogi torde vara att inte bekämpa flugan när det är elefanten som är problemet, vilket socialdemokratin insett.

Vidare, utöver skattesänkningar och bidrag åt välbärgade, så har högern ytterligare ett redskap i verktygslådan – sänkta löner. Ett tag ämnade man hålla nere ingångslöner i kvinnodominerade yrken, därefter var det ungdomarna som skulle ha sänkta löner och nu senast är det de nyanländas tur. Mönstret upprepas, halva Centerpartiets partiprogram har sammanfattats i två meningar. Normalt när ett verktyg visat sig vara verkningslöst byter man ut det, tydligen gäller det inte för de verktyg som har oturen att finnas i den borgerliga verktygslådan. Den svenska modellen bygger på att lönerna sätts i samråd mellan arbetsmarknadens parter, fackförbunden och arbetsgivareorganisationerna. Hur Centerpartiet lyckas kombinera sänkta löner med ”bevarande av den svenska modellen” är ännu oklart. Under elva av de senaste 20 åren har Sverige haft högst sysselsättningsgrad i EU – utan lönedumpning, låglönejobb och osäkra anställningar. Den svenska modellen är inte passé! Den är modern och hör framtiden till!

Socialdemokratin har, till skillnad från borgerlighetens skattesänkande och lönedumpande linje, presenterat en annan väg för Sverige – vilken vi också fått brett gehör för. Den socialdemokratiska modellen väljer ett massivt kunskapslyft framför lönedumpning – Sverige ska konkurrera med relevant och god utbildning, inte med låga löner. Socialdemokratin satsar miljarder till svensk välfärd istället för ytterligare skattesänkningar. Socialdemokratin väljer en stärkt svensk modell, inte ett successivt avvecklande.

Äntligen belyses ett par ideologiska skiljelinjer i svensk poltik, men fler behövs. En sak är säker, ska vi ha ett starkt Sverige i framtiden med högkvalitativ utbildning och låg arbetslöshet så behöver den svenska modellen bevaras och stärkas. En garanti för det är en stark socialdemokrati.

Socialdemokratin – Framtidsgarantin

Henrik Andersson

 

Annonser